LÖNELÖRDAG # 9


THE BABIES (US)

+ 120 DAYS (N)

DJ's: WWDIS + FRITZ'S CORNER

✓ BÄSTA DANSGOLVET
✓ RUNDPINGIS
✓ NINTENDO 8-BIT
✓ NEON EXTRAVAGANZA

⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏

Hornstull Strand / 21:00-03:00 / 120 kr / Inget förköp, inga ursäkter
20 år (18 år, 100 kr för medlemmar i FC ) / 100 kr för alla efter 00:00

120 DAYS (N)
De är respekterade av både musikpressen och publiken och deras overkliga kraut-elektro är troligtvis det mest urbana du får uppleva på en scen. Jonas Dahl, Arne Kvalvik, Kjetil Ovesen och Ådne Meisfjord i 120 Days har gjort en lång resa. Från spelningar på lokala puben på en liten norsk ö till hyllningar i Rolling Stone, NME, Pitchfork och New York Times. De växte upp och bildade förlagan till bandet i Kristiansund, men flydde till Oslo och slog sig ner i en husvagn i slumkvarteren för att leva storstadslivet, göra musik och spela på Oslos klubbar.

Hos 120 Days krockar trummaskiner med analoga synthar och elektropop med krautrock. Det låter som dansvänlig undergång och det slutar aldrig förvåna. Själva beskriver de sin ljudbild som ”pop degraded, rock electrified, dance deregulated” och det ligger mycket i det. Deras sound är hur som helst helt så eget ett sound kan vara idag och har tydliga svarta kanter.

 “Their songs sound like the trippy bit at the end of the Roses’ “I Am The Resurrection” played by Kevin Shields-era Primal Scream with added Doctor Who- style synth buffoonery" (NME)

"Come Out" is a marvel of ethereal precision, immaculate pacing, Teutonic austerity, trance-inducing miasma, and dark euphoria" (Pitchfork)

www.120days.no


THE BABIES (US)
I ett mikroskopiskt perspektiv så skulle kanske The Babies laguppställning  kunna rättfärdiga epitetet ”supergrupp”, ett ord som utan hejd det dräller av på bloggar med musik-förståsigpåare.  Med folk från Vivian Girls, Woods och Bossy så kan man ana varför men om vi backar lite och ser The Babies för vad dom är så känns det hela lite mer förankrat i jorden.

Historien bakom bandet ryms på baksidan av en smutsig servett som vi hittat på 24/7-dinern i Brooklyn. Band ett och två tar paus, medlemmar i respektive band flyttar ihop och driver bort tristessen genom att skriva grymt charmiga Velvet Underground-influerade låtar i dur. Det är en excess i atonala  och dissonanta solon, fylle-stämsång och bråkiga trummor. Det är precis så mycket bättre än vad som kan beskrivas i ord.

Det är nu dags för den europeiska och, mer intressant, den svenska publiken att stifta bekantskap med The Babies och dess svettiga och djupt farmakologiska knarkpopskonserter.

thebabiesband.tumblr.com

⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏⏏